orsas

I dag träffade jag en otroligt imponerande ung man. 19 år gammal, brännskadad över större delen av kroppen, åtta förlorade fingrar och nedsatt syn MEN en inställning, kämpaanda och humor som få i hans situation skulle kunna uppbringa. Gustaf som han heter skadades i samband med en arbetsplatsolycka på SSAB i november och det var väldigt osäkert om han ens skulle överleva. Men mot alla odds kämpade han sig tillbaka och blir starkare för varje dag och synen som läkarna sa att han kanske inte skulle få tillbaka alls blir bättre och bättre. Han kämpar på ett helt makalöst imponerande sätt tillsammans med sin flickvän och jag hoppas innerligt att han når sina mål - att kunna se igen, att kunna arbeta och att få köra hoj. Ni kan kolla in intervjun som Anna gjorde (jag står bakom kameran) på tv4.se/nyheter/lokalt.

I morgon är vi lediga både jag och Sixten. Ska passa på och ha mysmorgon innan det bär iväg till sjukhuset där Sixten ska stickas i armen. Tror inte att det kommer att vara så populärt...jag hoppas att han inte tar det alltför hårt och går med på att luncha med Sara, men vi får väl se.

Sixten sover, Jonas sover nästan - jag passar på att vara vaken lite extra länge eftersom att jag jobbar kväll imorgon för första gången på väldigt länge. Skönt med sovmorgon, men är inte superpeppad på kvällspass som innebär att alla går hem när jag kommer till jobbet. Nåväl, förra veckan kurs i Umeå var i alla fall superbra! En lång dag blev det, åkte halv sex och kom hem halv tio, men det var det värt. Lennart Modig som höll i kursen var otroligt sympatisk, pedagogisk och rolig. Vi fick testa på ett par praktiska övningar framför kameran som gav såväl handsvett som skakningar - men nu känner jag mig lite lugnare om eller när kanske jag ska säga, det blir dags att sända live.

I lördags åkte vi med Sixten till Leos lekland vilket var en succé. Jag trodde att han skulle vara lite avvaktande till alla barn och allt stoj, men tvärtom. Från det att vi satte ner honom på golvet sprang, klättrade, hoppade och skrattade han konstant i en och en halv timme. Jonas hade inte en chans att hänga med i Sixtens tempo med kryckorna så jag fick göra mitt bästa för att hänga med i svängarna! Kommer definitivt att bli fler besök där framöver.





I övrigt finns inte så mycket att rapportera och tyvärr har förlagt sladden till kameran nånstans så jag har inte heller någgra fler bilder att bjuda på...återkommer med det lite senare!

...men det har bara inte blivit av. Försökte blogga från min telefon häromkvällen men den ville inte samarbeta som jag ville så jag lade ner det projektet. Men hur som helst - Sixten har äntligen börjat gå utomhus:) Han har ju hittills sittvägrat varenda gång, men i förra veckan när jag skulle hämta honom från förskolan så kom han vaggande fram i sakta mak.





Det firades i lördags med en tur på Ica Maxi utan vagn! Han fick promenera på i sin egen takt - det tog tid och han hann smita in i charkavdelningen, men jag var nöjd över utfallet. Skönt för mina armar att äntligen kunna ställa ner honom på marken när vi är ute och flänger. Maxibesöket följdes av en tur till badhuset där vi busade i den 35-gradiga barnbassängen. Kul som tusan tyckte Sixten så det blir nog fler besök inom kort. Det tog dock på krafterna:



I förra veckan skulle jag ha fått prova på att åka luftballong för första gången - Gällivare var platsen för händelsen, men strax innan vi kom fram ringde de och meddelade att det inte var möjligt att flyga den dagen på grund av blåst:(. Kändes ganska snopet och eftersom att vi redan var i Gällivare så fick vi hitta på något annat att använda våra journalistiska kunskaper på och hamnade då här:



Älgfarmsbesök i Vittangi blev ett litet plåster på såren för den uteblivna ballongturen:)



Trevliga och oväntat mjuka krabater.



I morgon ska jag upp i arla gryningen och åka iväg till Umeå för lite välbehövlig utbildning i liverapportering. Lite typiskt att Jonas har fått en kaputt fot och hoppar på kryckor, men med hjälp av våran granne ska han förhoppningsvis lyckas få Sixten både till och från förskolan. Vi har ju en ganska lurig trapp som kan var lite svår att ta sig upp och ner från med både kryckor och barn. Men med lite bärhjälp här hemma och lite assistens av personalen på förskolan ska det nog lösa sig. Nu kommer en liten bildkavalkad från den senaste tiden, gonatt!





Mormors makaronpudding är riktigt smarrig!





En frisering hann vi oxå med när vi gjorde en snabbvisit för två veckor sen



Minus 41 när vi vaknade på morgonkvisten - men vackert var det i alla fall!

Sömn har varit lite av en bristvara under den gångna veckan. Först tre morgonpass och naturligtvis hade jag inte ro i kroppen att sova när jag kom hem utan pysslade med allt annat som aldrig hinns med. Därefter bar det i väg till Kiruna för en tvådagars reportageresa med Anna. Extra kul att åka med henne och extra kul eftersom att jag aldrig tidigare har tagit mig ända dit upp. Det blev två långa och kalla dagar med roliga möten, vackra vyer, förvirrande bilkörning, hotellmys och mycket trevligt sällskap. Vi har redan planerat in nästa Kirunaresa och då ska vi klämma in både hundspannstur och ett besök i gruvan:) Hoppas bara att det hinner bli lite varmare - jag tyckte att det var i kallaste laget, trots att det temperaturmässigt inte var särskilt farligt. Men den där hemska kalfjällsblåsten var inte att leka med.

Fredag kväll spenderades med Siggelur och när han somnade vid sjusnåret var även jag redo att kasta in handduken och sova i kapp lite efter veckans bravader. I går blev det biobesök - Hamilton - bra, spännande, välgjord svensk film och förstås Micke Persbrandt:) Rekommenderas!

Innan jag begav mig till bion i går kom förresten Sixten bärandes på ett par av hans skor och ville promt att jag skulle placera dom på hans fötter. Konstigt med tanke på att han vägrar att stå eller gå utomhus när han har skor på sig. Hur som helst så krängde jag på honom skorna och han sprang sen runt som en galning med skorna på. När jag kom hem från bion låg han och sov fortfarande med skorna på sig. Och i morse var skorna det första han letade fram. Men när vi tog på honom overallen och vinterskorna så tvärvägrade han förstås att stå eller gå för den delen...



Inte kul när man tappar ena skon!

Klockan är halv tolv fredag kväll - pojken som aldrig vill sova har slocknat för en kvart sen...frustrerande? Ja ganska mycket faktiskt. Men nu äntligen finns lite tid för fredagsslöande i soffan.

Veckan som gått har innehållit jobb, en hel del träning. Har äntligen kommit i gång med regelbunden träning vilket känns skönt. Dessutom har vi fått lite välbehövlig frisörtid för hela familjen faktiskt. Jag och Jonas har fått det gjort professionellt - Sixten väldigt oproffessionellt. Hans lugg började bli kritiskt lång och efter att de på förskolan påpekade att han snart inte såg nåt så kände jag att jag var tvungen att ta tag i saken. Jag placerade honom i hans stol, gav honom en mobil att leka med, utrustade mig med troligtvis en av de slöaste saxarna i världshistorien och skred till verket. Och med det menar jag att jag smög mig på honom och med en snabb manöver samlade jag ihop hans lugg och klippte (eller rättare sagt sågade) av en bit av luggen. Jag misstänker att det inte riktigt är så de där frisörerna jobbar och därefter blev också resultat:



Snett och jävligt och när han väl hade kommit på vad som var i görningen så fanns ingen chans till tillputsning...men nu ser han ju i alla fall och slipper ha håret i ögonen så jag är rätt nöjd ändå med min bedrift.

Sixten har i veckan börjat äta alldeles själv och vill numera inte ha min eller Jonas hjälp, vilket i går resulterade i mat (nån sorts kladdig stuvning) hamnade över hela honom och golvet och mitt hår. Att kasta mat på mamma när hon ska torka upp det värsta spillet på golvet var tydligen en bra idé! När måltiden var slut hamnade hela paketet i duschen.








Förutom klippning och matkrig har Sixten i veckan börjat utvecka sina artistiska talanger...





...och kollat på nåt som tydligen är sjukt spännande på tv:





Nu tror jag att jag ska joina pojkarna som ligger och sover - måste vila upp mig inför i morgon då lite stadshäng står på agendan. Gonatt!

Söndag och veckans enda lediga dag hade jag tänkt spendera i alla fall delvis med en sväng på stan. Har inte hunnit gå på stan på typ en månad, men självklart visar termometern - 16 kalla grader så det är än så länge oklart om det blir någon tur utanför hemmet. I går hade vi redaktionsmöte hela dagen och Jonas jobbade så vi fick kalla in förstärkning i form av Jonas moster Gunnel som snällt nog ställde upp och barnvaktade vilket gick över förväntan. Sixten verkade hur nöjd som helst både när vi gick och kom hem och barnvakten såg inte helt färdig ut:) Sixten däremot verkade lite trött igår kväll:









Veckan har annars flutit på med jobb, Jokkmokksresa, träning och Sixtenhäng och den kommande veckan lär se ganska liknande ut. Förutom att det inte blir någon Jokkmokksresa och att jag ska få klippa mig:) Klurar lite på hur min nya look ska se ut - återkommer med en bild!

Nu ska jag ladda för kvällens träning - PSI - ska bli kul att testa på nåt nytt!

Efter tre hårda - eller nu ljög jag kanske lite...efter tre ganska lugna arbetsdagar så är jag nu ledig i hela fyra slöa dagar. Det har faktiskt varit extremt lugnt på jobbet både den här veckan och förra.  Det har även varit riktigt lugnt på förskolan - i fredags när jag lämnade Sixten fanns bara en enda tallrik framdukad vid frukostbordet...kändes lite hemskt i mammahjärtat, men han verkade ha haft det bra där ändå trots att han var själv.

I morse när jag skulle lämna honom fick jag för övrigt skämmas. En viss Ernst såg när vi gick i väg och undrade förstås var vi skulle. Så han bestämde sig tydligen för att följa med. Efter halva vägen upptäckte jag förföljaren och försökte med alla medel att bli av med honom men han vägrade ge upp. Jag gick så snabbt jag kunde, smet in bakom grindarna och bad tyst för mig själv att han skulle stanna utanför och inte få för sig att följa oss in på förskolan. Väl inne försökte jag rappa på avklädningen och överlämningen av Sixten i hopp om att inga andra föräldrar skulle hinna komma innan jag hade fått bort Ernst. MEN just som jag hade fått på mig skorna och skulle gå så rycktes dörren upp av en vettskrämd mamma som skrek nånting om hur rädd hon hade blivit för jättekatten som satt utanför dörren. Jag mumlade lite till svars och erkände ingen som helst kännedom om någon katt och gick sen med raska steg hem och cyklade i väg till jobbet. Hädanefter kommer jag att se till att Ernst är inomhus när vi ska till förskolan!

I morgon hade jag tänkt spendera min lediga dag på badhuset med Sixten, men vi tycks inte ha tillgång till någon bil så vi får väl istället roa oss med något annat som kanske ett besök på stan, lite julröjning och kanske lite bobåkning. Det blev ingen succé förra gången, men man måste ju försöka igen!



Lagom road...



...äckligt med snö!!



Mammas lilla hjälpreda viker tvätt i sin nya snygga pyjamas...



..väldigt hjälpsam:)



Skönt att sova med Ernst...



...och väldigt jobbigt att vakna till liv på morgonen.

Det här kan för övrigt vara världens jobbigaste leksak och jag frågar mig själv varför jag kom på idén att köpa en sån i julklapp...den låter och sjunger i tid och otid (även när man inte har så mycket som andats i närheten av den på ett bra tag). Men Sixten tycks ju gilla den i alla fall så batterierna får väl vara kvar en stund till...

Mat, godis, kakor, mera mat, tomte, klappar, spel, familjehäng - ungefär så kan väl julen sammanfattas:) Dan före dan hoppade vi in i bilen och styrde mot Västerbottens inland i spöregnet. Till en början trodde vi aldrig att vi skulle ta oss hela vägen fram på grund av att sikten i stort sett var obefintlig. Som tur var slutade det regna och en helt vintervit värld  öppnade sig istället när vi svängde av från E4:an och därifrån var det lugna gatan och vi kom fram i god tid till en av höjdpunkterna - blöta till middag:) Sen var det dags att undersöka granen och det som gömde sig under den:





På självaste julafton var det som vanligt en evig väntan på att tomten skulle komma (speciellt för Sixtens kusiner) och efter Kalle Anka och julbord så kom han till slut och delade ut en himla massa julklappar. Jag vet inte vad vi har gjort, men vi måste ha varit väldigt snälla så många klappar som vi fick.







Jag trodde att Sixten skulle tycka att tomten var lite läskig och börja storgråta, men han tycktes mest vara nyfiken på den skäggige mannen.









Sixten fick en massa roliga saker (och tackar samtliga inblandade så mycket), men tyvärr så fick vi packa in allt i bilen på en gång eftersom att Jonas var tvungen att åka hem tidigt på juldagsmorgonen för att jobba. Jag och Sixten stannade kvar ett par dagar till och myste:

Dag sex med feber, men nu tror jag på allvar att han är på bättringsvägen. Han ligger redan och sussar och kändes inte speciellt varm och har varit ganska pigg idag. I går däremot var det nära 40-strecket igen så efter ett samtal med BVC fick vi åka och hälsa på doktorn i går eftermiddag. Sixten tyckte inte att det var roligt alls och motsatte sig all form av undersökning. Inte ens lyssna på hjärtat gick smärtfritt utan utfördes under skrik, gråt och ormande. Både jag och Sixten var genomsvettiga efter besöket.



Nåväl - efter en dryg timme på vårdcentralen hittade hon i alla fall inga konstigheter utan rekommenderade en cocktail av febernedsättande. Sagt och gjort - när vi kom hem fick han sin medicin och somnade på en gång (kan också ha varit av utmattning efter att ha kämpat som en dåre på VC) och sov i stort sett 16 timmar - med några vällingavbrott förstås.



Jag själv fick sova NIO helt ostörda timmar vilket inte har hänt sen innan han föddes - skönt! Jag börjar däremot bli liiiite uttråkad av att sitta inne här i sjukstugan och jag hoppas verkligen att jag får gå till jobbet på måndag och träffa lite folk.

I dag var det meningen att mor och far skule komma och hälsa på för lite julklappsshopping och barnvaktning. Men feber och snöoväder satte käppar i hjulen så det blev ingen 30-årsfest för mig och nu har jag ingen aning om när jag ska hinna köpa julklappar. Än så länge har jag köpt 0 klappar....men jag brukar ju alltid vara ute i sista minuten så det ska nog lösa sig i år också. Nu hoppas jag att Sixten ska vakna så här pigg och kry imorgon:

Sixten har haft feber de senaste dagarna och han har dessutom väldigt osamarbetsvillig och morgonpigg. Både mådag och tisdag när jag klev upp 03.20 för att jobba morgon tyckte han att det var lämpligt att vakna han med. Jonas har inte varit nöjd eller särskilt pigg av att tvingas kliva upp den okristliga tiden för att sen åka och jobba i tolv timmar...I natt sov jag därför mina fyra timmar på soffan istället och smög mig ljudlöst iväg så att han inte skulle vakna. Jag har inte heller fått särskilt mycket sömn eftersom Sixten inte har sovit särskilt mycket alls och de få stunder som han har gjort det så har det varit i min famn.

Idag trodde jag att han var piggare, men termometern visade igen på 40 grader och i dag har han mest sovit hela dagen. Får hoppas att han sover bort febern. Tror att jag ska joina honom och passa på och sova lite.

...har firats med att gå på julmarknad på Hägnan med Marie. Tyvärr så fick vi ju istället för att gå på snötäckt mark, plaska runt i surregnet med paraplyet (om jag hade ägt ett) i högsta hugg. Inga fynd gjorde vi heller, men lite mysfika hann vi med. Sixten tyckte att det var sådär kul, men han skötte sig i alla fall bra. Men det tycks ha tagit på krafterna - nu ligger han som en slagen hjälte i soffan och dunar, fortfarande med overallen och skorna på. Kanske för att han verkar ha bestämt sig för att på helgen då ska vi minsann kliva upp innan klockan sex...på vardagarna däremot får man ibland slita upp honom vid sjusnåret. Tror att jag måste informera honom om att helg = sovmorgon.



Sixten och kyrkan



Sixten och Marie + paraplyet



Sixten och tomten

Innan vi tog oss iväg hann han med att:



Plåga katt nummer 1



Lagom nöjd!



Byta kanal typ 100 gånger



På väg mot...



...kattplågning nummer två.

I veckan jobbar jag för övrigt min sista halvtidsvecka och dessutom ska vi åka till Sunderby sjukhus där Sixten ska få sig en elak spruta...får väl se vad han tycker om det:(

I morgon är det fredag. Känns som att veckan har gått otroligt fort - kanske för att jag låg hemma i någon mystisk illamåendesjuka hela måndag och halva tisdag. Jag har fortfarande inte ätit någon riktig måltid men nu känner jag i alla fall att krafterna börjar komma tillbaka. Just nu väntar jag spänt på att Jonas ska komma hem (vilket lär dröja) med min nya Samsung Galaxy s2:) Jag har för övrigt inte sett så mycket av min sambo under senaste veckan - han priskrigar för fullt ute på Storheden dagarna i ända men snart lär det väl lugna ner sig...jag menar hur mycket elektronikprylar kan folk köpa på sig egentligen? Jag och Sixten har inte varit ute och bevittnat galenskapen än men vi får väl ta en sväng när det blir lite mindre tryck.

Om två veckor ska jag utöka min arbetstid till 75 procent. Just nu känns det som att jag bara hinner dit och vända i dörren. Svårt att hinna få nånting gjort och stressigt eftersom att jag gärna vill slutföra det jag har påbörjat för dagen. Sixten lär inte ha några problem med att stanna lite längre på föris tror jag. Oftast ligger han och sover när jag ska hämta honom och det slutar med att jag får väcka upp honom. I veckan drog han till med en rekordtupplur på dryga tre timmar - så jag tror inte att han kommer att ha nåt emot de där extra två timmarna.

Nog skrivet - fram med bilderna!



I väntan på välling - redo med nycklarna!



Fram med vällingen nu!





Lite nyvaken kanske?



Sängbus...











Häpp!

Sixten sitter på golvet och staplar fodral till tvspel - han har hållit på med aktiviteten i en halvtimme och jag har sällan sett honom så koncentrerad. Skönt att han för en gångs skull kan leka på egen hand. Jag passar på att slösurfa lite under tiden och väntar på att Jonas ska komma hem. För tillfället jobbar han typ hela tiden och lär ju jobba ytterligare lite till från och med måndag då det är grand opening på Storheden. Själv känns det som att jag jobbar alldeles för lite - hinner aldrig äta lunch och jobbar för det mesta över en halvtimme för att hinna avsluta det jag har påbörjat. Måste snart utöka tiden till 75 procent så att man hinner göra någon nytta. Och Sixten trivs ju så bra för förskolan så det ska nog inte vara några problem.

I dag har han för övrigt tagit sina första skolfoton:) Enligt rapport från fröknarna så skötte han sig bra och de trodde på fina foton (kan det bli dåliga foton med ett så snyggt objekt). Ska bli spännande att kika när de kommer.

Sixten är märkt - förhoppningsvis inte för livet:) I går när jag hämtade honom på föris hade det elaka barnet som har hållit dom andra barnen vakna i två veckor gått ett steg längre. När Sixten låg och sov i godan ro väcktes han av att det elaka barnet bet honom i pannan. Han har fortfarande ett tydligt tandavtryck kvar...





....de sa att de skulle plocka bort det elaka barnet ur vilorummet, vilket jag verkligen hoppas att de gör. Man vet ju aldrig var han tar en tugga nästa gång! Men Sixten var då i alla fall nöjd och glad när jag hämtade honom så han tycks ju ha lagt det traumatiska uppvaknandet bakom sig:)

I fredags fick han för övrigt testa på en heldag på förskolan från arla morgon till strax efter klockan fem. Det var meningen att Sara skulle ha honom under eftermiddagen eftersom att jag var och konferensade i Stockholm och Jonas jobbade. Men Sara blev opassande nog sjuk och han fick spendera lite mer tid på förskolan, vilket tycks ha gått bra ändå.

Jag hade det också bra i fredags - hann med jobb, konferens, tv-gala och hårdrocksfest i Stockholm. En lång men mycket trevlig dag på fiiint hotell. Avslutade med världens godaste hotellfrukost innan hemfärd till Luleå och Sixtenmyys:)

Hemma igen från en snabbvisit i Fromheden. Helgen går ju så fort nu när man inte är föräldraledig längre:) Sixten har i alla fall hunnit träffa mormor och morfar och faktiskt morbror och kusinerna som passande nog svängde förbi och åt middag i fredags. Sixten var dock inte så sällskaplig just då efter att ha spenderat två och en halv timme i bilen, men till slut tinade han upp. Det grådassiga vädret inbjöd inte till så mycket utevistelse, men Sixten hann i alla fall kolla in både höns och duvor och lite hästar.

Tyvärr så tycks han ha dragit på sig nån sorts magsjuka under helgen eller så har han ätit nåt olämpligt så i dag har han inte heller varit så nöjd. Fast just nu verkar han hur pigg som helst och går lös på inredningen as we speak. Han har även kommit på hur man slår på Super mario, vilken kanal han ska bläddra till för att se på Super mario och han vet att om man trycker på kontrollen så händer det grejer. Lite lätt irriterande när man försöker titta på tv:)

Nu laddar jag för en veckas jobb och sen bär det iväg till Stockholm på fredag för lite festligheter med hela TV4. Jag missade ju balunsen förra året så det ska bli kuuul.

Här kommer helgens bildskörd:)



Skåp är alltid roliga att undersöka...



...och stänga och öppna och stänga och öppna!





Bus med morfar i soffan...



...och sovmys med mormor.



Vem kan ha rivit ut burken med kattmat?



Blåbärssoppa är bra när man är lite risig i kistan!