orsas

I dag är första dagen som jag egentligen har insett att Sixten är på förskolan och att jag kan sysselsätta mig med saker under tiden utan att tänka på att Sixten kan vakna när som helst. Och när jag väl hade insett det så begav jag mig upp på vinden och förrådet där jag gick igenom alla lådor, påsar och väskor. Helt otroligt va mycket saker och framför allt skräp som gömmer sig där uppe. Nåväl, när jag som bäst höll på med genomsökningen och städandet så ringde det från förskolan. När jag svarade fanns ingen i luren så jag ringde upp för att höra vad de ville. Men fick till svar att ingen hade ringt. Den enda som hade knappat på telefonen var Sixten (ingen överraskning egentligen eftersom att han älskar allt som har knappar). Det var alltså Sixten som ringde - bara dryga året och redan ringer han hem till mamma:) Jag fattar inte hur han luckades bläddra fram just mitt nummer, men tanke på att jag tror att senast de ringde mig var i fredags. Väldigt konstigt!

Annars går det fortfarande som en dans på föris. Han äter, sover, leker och verkar otroligt trygg där. Han gråter aldrig och i går somnade han alldeles själv i när det var dags för lunchluren. Förhoppningärsvis innebär det att han kommer att kunna somna själv hemma också.



Storkillen:)



Som snart behöver en klippning...