Imponerad och inspirerad

I dag träffade jag en otroligt imponerande ung man. 19 år gammal, brännskadad över större delen av kroppen, åtta förlorade fingrar och nedsatt syn MEN en inställning, kämpaanda och humor som få i hans situation skulle kunna uppbringa. Gustaf som han heter skadades i samband med en arbetsplatsolycka på SSAB i november och det var väldigt osäkert om han ens skulle överleva. Men mot alla odds kämpade han sig tillbaka och blir starkare för varje dag och synen som läkarna sa att han kanske inte skulle få tillbaka alls blir bättre och bättre. Han kämpar på ett helt makalöst imponerande sätt tillsammans med sin flickvän och jag hoppas innerligt att han når sina mål - att kunna se igen, att kunna arbeta och att få köra hoj. Ni kan kolla in intervjun som Anna gjorde (jag står bakom kameran) på tv4.se/nyheter/lokalt.

I morgon är vi lediga både jag och Sixten. Ska passa på och ha mysmorgon innan det bär iväg till sjukhuset där Sixten ska stickas i armen. Tror inte att det kommer att vara så populärt...jag hoppas att han inte tar det alltför hårt och går med på att luncha med Sara, men vi får väl se.

Mhmm

Sixten sover, Jonas sover nästan - jag passar på att vara vaken lite extra länge eftersom att jag jobbar kväll imorgon för första gången på väldigt länge. Skönt med sovmorgon, men är inte superpeppad på kvällspass som innebär att alla går hem när jag kommer till jobbet. Nåväl, förra veckan kurs i Umeå var i alla fall superbra! En lång dag blev det, åkte halv sex och kom hem halv tio, men det var det värt. Lennart Modig som höll i kursen var otroligt sympatisk, pedagogisk och rolig. Vi fick testa på ett par praktiska övningar framför kameran som gav såväl handsvett som skakningar - men nu känner jag mig lite lugnare om eller när kanske jag ska säga, det blir dags att sända live.

I lördags åkte vi med Sixten till Leos lekland vilket var en succé. Jag trodde att han skulle vara lite avvaktande till alla barn och allt stoj, men tvärtom. Från det att vi satte ner honom på golvet sprang, klättrade, hoppade och skrattade han konstant i en och en halv timme. Jonas hade inte en chans att hänga med i Sixtens tempo med kryckorna så jag fick göra mitt bästa för att hänga med i svängarna! Kommer definitivt att bli fler besök där framöver.





I övrigt finns inte så mycket att rapportera och tyvärr har förlagt sladden till kameran nånstans så jag har inte heller någgra fler bilder att bjuda på...återkommer med det lite senare!

Nu var det länge sen...

...men det har bara inte blivit av. Försökte blogga från min telefon häromkvällen men den ville inte samarbeta som jag ville så jag lade ner det projektet. Men hur som helst - Sixten har äntligen börjat gå utomhus:) Han har ju hittills sittvägrat varenda gång, men i förra veckan när jag skulle hämta honom från förskolan så kom han vaggande fram i sakta mak.





Det firades i lördags med en tur på Ica Maxi utan vagn! Han fick promenera på i sin egen takt - det tog tid och han hann smita in i charkavdelningen, men jag var nöjd över utfallet. Skönt för mina armar att äntligen kunna ställa ner honom på marken när vi är ute och flänger. Maxibesöket följdes av en tur till badhuset där vi busade i den 35-gradiga barnbassängen. Kul som tusan tyckte Sixten så det blir nog fler besök inom kort. Det tog dock på krafterna:



I förra veckan skulle jag ha fått prova på att åka luftballong för första gången - Gällivare var platsen för händelsen, men strax innan vi kom fram ringde de och meddelade att det inte var möjligt att flyga den dagen på grund av blåst:(. Kändes ganska snopet och eftersom att vi redan var i Gällivare så fick vi hitta på något annat att använda våra journalistiska kunskaper på och hamnade då här:



Älgfarmsbesök i Vittangi blev ett litet plåster på såren för den uteblivna ballongturen:)



Trevliga och oväntat mjuka krabater.



I morgon ska jag upp i arla gryningen och åka iväg till Umeå för lite välbehövlig utbildning i liverapportering. Lite typiskt att Jonas har fått en kaputt fot och hoppar på kryckor, men med hjälp av våran granne ska han förhoppningsvis lyckas få Sixten både till och från förskolan. Vi har ju en ganska lurig trapp som kan var lite svår att ta sig upp och ner från med både kryckor och barn. Men med lite bärhjälp här hemma och lite assistens av personalen på förskolan ska det nog lösa sig. Nu kommer en liten bildkavalkad från den senaste tiden, gonatt!





Mormors makaronpudding är riktigt smarrig!





En frisering hann vi oxå med när vi gjorde en snabbvisit för två veckor sen



Minus 41 när vi vaknade på morgonkvisten - men vackert var det i alla fall!



RSS 2.0