orsas

Nu traskar han på - lite ostadigt och inte så jättelånga svängar, men han går i alla fall. Efter ett par trevande steg i helgen så kan han numera både stå själv och gå:)







Själv har jag haft fullt upp i helgen med flyttbestyr både lördag och söndag och dessutom inflyttningsfest i de nya lokalerna:) Än så länge ser det lite ut som en byggarbetsplats med på att vi fortfarande inte har nåt kök och snickare och annat löst folk håller på i var och vartannat hörn och alla är lite lätt astmatiska från allt damm, men det kommer att bli jättefint när det är klart.

Så var första jobbveckan över. Fort har det gått och rätt så bra också. Veckan har bestått av packning av redaktion, möte med redaktörer från Umeå, socialiserat med kollegorna, telegramskrivande och uppfräshning av minnet vad gäller redigering och teknik, inslagsmakande som även rixet ville ha, mer packande och i dag flytt. Jag och Anna som har ansvar för tekniken skötte datorer och gjorde det med bravur. Alla datorer och redigeringar är på plats och fungerar som dom ska:) I morgon ska vi fortsätta med flyttbestyren och förhoppningsvis hinna klart det mesta innan det blir inflyttningsfest imorgon kväll.

Sixten fortsätter sitt exemplariska beteende på förskolan. Han verkar trivas hur bra som helst, gråter aldrig, äter som en häst och sover nästan på klockslaget varje dag. I dag fick han vara där ända till klockan tre och var lika glad för det när jag hämtade honom, så snart kanske jag kan gå upp i tid och jobba lite längre dagar. Han har för övrigt börjat ta sina första stapplande steg. När han förflyttar sig från en sak till en annan går han utan problem, men när han kommer på sig själv med att gå själv så sätter han sig ner. Fast allra bäst går det ju förstås med hjälp av vagnen:)






Full fart framåt!











Var är kisse?



Där är kisse!

I morse när jag lämnade Sixten på förskolan överfölls vi som vanligt av småtjejerna som alla ska pussa, krama och klappa honom. En av de andra mammorna som var där och lämnade samtidigt berättade att hon i går hade frågat sin dotter - typ tre år - om det var någon som hon tyckte om eller var kär i. Svaret blev Sixten:) De är ju för söta!

I dag, min sista vardag i frihet, ska jag passa på att åka och träna trots att jag har en liten släng av nackspärr. Boven som ligger bakom nackspärren heter Sixten som tyckte att det var dags att vakna och flytta över till våran säng vid halv tre. Efter en och en halv timmes sparkande, nypande, ormande och knuffande somnade han till slut tack och lov. Jag somnade också men i en obra ställning längst ut på sängkanten...Men nackontet kanske blir bättre av lite hård träning.

I dag är första dagen som jag egentligen har insett att Sixten är på förskolan och att jag kan sysselsätta mig med saker under tiden utan att tänka på att Sixten kan vakna när som helst. Och när jag väl hade insett det så begav jag mig upp på vinden och förrådet där jag gick igenom alla lådor, påsar och väskor. Helt otroligt va mycket saker och framför allt skräp som gömmer sig där uppe. Nåväl, när jag som bäst höll på med genomsökningen och städandet så ringde det från förskolan. När jag svarade fanns ingen i luren så jag ringde upp för att höra vad de ville. Men fick till svar att ingen hade ringt. Den enda som hade knappat på telefonen var Sixten (ingen överraskning egentligen eftersom att han älskar allt som har knappar). Det var alltså Sixten som ringde - bara dryga året och redan ringer han hem till mamma:) Jag fattar inte hur han luckades bläddra fram just mitt nummer, men tanke på att jag tror att senast de ringde mig var i fredags. Väldigt konstigt!

Annars går det fortfarande som en dans på föris. Han äter, sover, leker och verkar otroligt trygg där. Han gråter aldrig och i går somnade han alldeles själv i när det var dags för lunchluren. Förhoppningärsvis innebär det att han kommer att kunna somna själv hemma också.



Storkillen:)



Som snart behöver en klippning...

Kvart i fem tyckte Sixten att det var morgon - det tyckte inte jag. Men vad spelar det för roll vad jag tycker egentligen. Efter de senaste dagarnas strålande väder känns det i dag extra grått och höstigt - men då behöver jag i alla fall inte ha dåligt samvete om jag skulle råka ta en lur på soffan medans Sixten är på föris. Det går för övrigt alldeles strålande. De senaste dagarna har han inte sagt ett ord, inte en tår eller ens en protest när jag har lämnat honom. Han äter lunch där och det går hur bra som helst och i dag ska han även sova där efter lunchen. Och imorgon tror jag att vi ska testa en för honom heldag, alltså från kvart i åtta till halv två. Tror nog att det kommer att gå som en dans.

Känns lite underligt att jag ska börja jobba på måndag. Men det kommer nog att bli roligt och jag inleder ju med en flyttvecka - vi ska lämna våra lokaler som vi har haft i sex år och flytta lite närmare centrum. Ska bli spännande att titta på de nya lokalerna.

Nu ska jag göra lite nytta innan det är dags för lite soffvila:)

Alltså det här med strumpor. Två ska man ha, en på var fot - hur kan det då komma sig att man alltid bara hittar en av varje sort. Sixten tycks hata sockar (på fötterna i alla fall). Det första han gör när han har fått sockarna på fötterna är att slita av dom för att sen bära dom runt hela lägenheten.  Tidigare i kväll när jag hoppade i duschen hann jag precis rädda två små grå sockar undan vattenstrålarna. Men jag ska väl vara glad att de fortfarande var tillsammans - ett par! För det är något som börjar vara sällsynt i det här hemmet. Och jag misstänker att socksvinnet kommer att öka markant när förskoletiden börjar på riktigt. För självklart ska sockarna tas av så fort han har satt sin rumpa i byggnaden.

I morgon tror jag för övrigt att vi ska dit igen. Han var mycket piggare och mindre snorig i kväll och han verkar tryna på rätt bra nu - hoppas att det fortsätter natten lång så att jag också kan få sova i min nybäddade säng:)

Det som började gå så bra...gårdagens besök på förskolan gick över förväntan. Sixten tycktes snabbt acceptera att jag var borta och grät tydligen inte alls så värst mycket och när jag kom tillbaka efter 45 minuter så möttes jag inte av en gråtfest utan av en lugn och ganska trygg pojke (han är i alla fall trygg så länge han får sitta i famnen hos nån). I dag skulle vi utöka tiden och inkludera lunch på föris men självklart så han han sugit i sig lite för mycket baciller så snoret bara forsar ut genom borrarna. Natten har vi spenderat mestadels på soffan i nån sorts konstig sovsittställning och imorse var han inte så jättepigg och glad så vi tar en hemmapaus i dag i alla fall. Han tycks i alla fall vara lite piggare nu så kanske att vi kan fortsätta imorgon. Tur att vi har ganska gott om tid på oss i alla fall.

Nu är det officiellt - vintern kommer i år också. Minus tre grader visar termometern i morse och härifrån hår det bara utför. Men i går var det i alla fall skönt ute:



Lite lättare att jobba med gåvagnen utomhus:)





Ibland tappar man fokus och måste få lite hjälp på traven av pappa....



...och av mamma (kolla förövrigt in hennes nya sluttande frisyr)



Vet inte om det är vagnen eller barnet, men det tycks hela tiden dra åt höger






Åsså måste man förstås gunga lite



Nu laddar vi för vecka två av inskolningen - får se hur det går:)

Det var INTE kul att lämnas utan mamma på förskolan. Nu gick jag ju i och för sig bara in i fikarummet och tog en halvtimmes kaffe och tidningsrast men i Sixtens värld så tycks jag ha försvunnit för all evighet. Han grät och grät och vägrade släppa Marlene. Med andra ord så blir det ingen lunch för Sixten på förskolan i veckan som planerat utan i morgon testar vi en skräckfylld halvtimme till istället.

Men jag tror att det kommer att gå bättre - han var faktiskt på ganska dåligt humör innan jag lämnade honom. Han ville inte vara ute med de andra barnen och var allmänt klängig. Det är i alla fall tur att vi har två veckor till på oss att träna.

På tal om träna så kommer Jonas hem redan ikväll, en dag tidigare än planerat, vilket innebär att jag kan pipa i väg och träna i morgon bitti. Om jag orkar pallra mig upp halv sju vill säga. Men jag känner mig riktigt sugen så det ska nog gå bra...tror jag:)

Efter en helg med extrakalas för Sixten och lite förkalas för Jonas så var det ju i måndags dags för inskolning. Halv tio skulle vi infinna oss på förskolan, men när vi kom dit så fick vi veta att hon som ska ha hand om Sixtens inskolning hade semester. Lite snopet, men vi fick i alla fall en rundtur inne och ute och fick bekanta oss lite.
I går var hon på plats och det dröjde inte länge innan Sixten undersökte varenda liten vrå och hängde med de andra barnen. Efter en timmes undersökande med tvångspussar och kramar och en knuff i backen så var Sixten en trött pojke. Han slocknade så fort vi kom innanför dörren och sov i två timmar. Det är jobbigt med nya intryck och upplevelser:)

I dag fick han det lite lugnare eftersom solen sken och alla andra barn höll sig utomhus. Men det fanns ju ändå många nya saker att upptäcka på egen hand så lite trött var han allt i dag också. Imorgon är det dags för lite av ett elddop då jag ska lämna honom själv...i alla fall en liten stund. Men det kommer nog att gå bra, han blir tuffare och tuffare för varje dag och han verkar tycka att det är ett rätt så roligt ställe.



Uppladdning inför föris....



...med födelsedagspresenten från kusinerna:)



Laddad kille!



Nya rum överallt...



....och nya spännande saker!



Känns bekant...



Ännu ett spännande rum...



...och ännu en spännande ny grej!

Nu ska jag ladda för dag fyra genom att avnjuta mitt nybakade bröd:)